RASSTANDARD - FLATCOATED RETRIEVER
Hemland: England
Bakgrund/ändamål:
Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en
populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ
av hund behövdes för denna jakt, och genom korsning
mellan en rad olika raser utvecklades den appor-
terande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet
delades denna upp i olika varianter efter hårlag och
färg. Flatcoated Retriever var en av dessa.
Standarden för Flatcoated Retrievern beskriver en
hund var huvudsakliga uppgift är att bärga det skjutna
viltet till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta
uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har
spänst och snabbhet för att hinna ifatt ett skadat ville-
bråd. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förut-
sättning för att den ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Helhetsintryck:
En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck,
som ger intryck av styrka utan att vara gänglig. Den har ett
förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga
attityd genom en intensivt viftande svans.
Huvud:
Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och
måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt mar-
kerat för att undvika ett "dropp" - eller uppnäst utseende.
Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar. Käkarna
är långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller
fasan.
Ögon:
Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett
intelligent uttryck. (Runda, utstående ögon är absolut inte
önskvärda). Ej snedställda.
Öron:
Öronen är små och väl ansatta tätt intill huvudet.
Bett:
Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och
komplett saxbett.
Hals:
Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är relativt långt
och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulder-
partiet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med
lätthet kan följa ett spår.
Kropp:
Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad
bringa. De främre revbenen är tämligen flata. Välvningen
ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre par-
tiet. Ländpartiet är kort och kraftigt. Ett långt ländparti
med uppdragen buklinje är icke önskvärt.
Extremiteter:
Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna
Armbågarna rör sig tätt och jämt intill kroppen. Bakbenen är
muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder. Hasleden
är lågt ansatt. Kohasighet är absolut inte önskvärt.
Tassar:
Tassarna är runda och starka, med slutna och väl välvda tår.
Trampdynorna är tjocka och starka.
Svans:
Svansen är kort, rak och väl ansatt, bärs glatt men aldrig
mycket över rygglinjen.
Rörelser:
Fria och flytande, parallella och strama, såväl framifrån
som bakifrån sett.
Päls:
Pälsen är tät, med fin till medelgrov struktur, av god
kvalitet och så rak som möjligt. Ben och svans har rejäla
fanor. En fullt utvuxen päls fulländar elegansen hos en
färdigutvecklad, bra hund.
Färg:
Endast svart eller leverbrun. Det förekommer även att det föds gula valpar, men
den färgen är inte godkänd.
Mankhöjd:
Önskvärd mankhöjd hos hanhund: 58-61 cm.
Önskvärd mankhöjd hos tik: 56-59 cm
Vikt:
Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition: 27-36 kg.
Önskvärd vikt hos tik i god kondition: 25-32 kg.